Josefine Antonsson - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Josefine Antonsson


32-årig löpare och fyrabarnsmamma från Småland. Tränar gärna prestationsinriktat och har som mål att springa halvmaran på under 1.20. Här bloggar jag om löpträning, hälsa, föräldraskap och annat som hör livet till. Mina personliga rekord: 10 km 37:16, halvmaraton 1.22.59, maraton 3.00.18.

Semester från allt

27 jul 2015

Är mitt i semestern nu. Två veckor avverkade och två veckor kvar. Det är grymt skönt. Att gå och lägga sig sent och sova länge på morgonen (barnen har också vänt på dygnet). Att kunna sitta lite längre vid frukostbordet, hinna umgås med folk och göra massa spontana grejer. Min mobil pajade två dagar in i semestern så jag har haft semester från den också. Rätt bra tajming.

Och semester från löpningen och mitt träningsprogram har jag ju också haft (om än ofrivilligt!) Första semesterveckan blev ju tyvärr en sjukvecka. Sedan körde jag igång lite smått förra veckan, men eftersom den envisa hostan hängde kvar och jag dessutom fick något knas i ryggslutet som gjorde att jag knappt kunde springa i nerförsbackar skippade jag träningsprogrammet helt. I stället körde jag helt på känsla. Det blev 7 försiktiga kilometrar på måndagen, 10 på tisdagen, och två timmars lugn stiglöpning på torsdagen. En riktigt härlig och fin runda, där jag stannade minst fem gånger för att vräka i mig blåbär. I lördags ville jag testa snabbare löpning, så det blev 4x1000 meter i ca 3.30-tempo, sedan en joggingtur runt sjön.

Den här veckan har jag hoppat på träningsprogrammet igen. Ryggen känns bra (iofs så har jag inte sprungit så mycket backar de sista dagarna) och hostan är i princip borta.  I dag stod 60 min ”canova-distans”  på schemat. Jag tror att jag har gjort två liknande pass tidigare i år och tycker att allihop varit jättejobbiga. I dag skulle jag springa sista kvarten i 4.10-tempo, vilket egentligen inte borde vara särskilt tungt. Men det var det. Kanske berodde det på att jag laddat för ett ”lätt” pass och inte var det minsta mentalt förberedd på att få kämpa lite.

 Den här veckan skulle jag egentligen ha tävlat, men det blir inget med det. Jag vågar inte tokmaxa på det sätt som jag inte kan låta bli att göra när jag tävlar så kort efter den här förkylningen. Jag ska träna i stället! Och åka på semester. I morgon drar vi iväg någonstans, vart är än så länge mycket oklart. Bornholm, Gränna, Kullahalvön, Höga kusten, Örebro, Stockholm och Umeå finns med bland alternativen. Kravet är att det ska finnas vacker natur att springa i och söta shettisar/småhästar som barnen kan kela med och rida på. Någon som har några tips??

På banan igen

22 jul 2015

Nu är jag igång igen. Woho! Jag blir sällan sjuk - men när jag väl blir sjuk brukar jag tyvärr bli det rejält. På den nivån att jag ligger däckad och inte orkar göra någonting. Den här gången var jag risig nästan en hel vecka med feber och hosta, så det blev hela sex dagars total träningsvila. Vilket känns lääääänge. I måndags smög jag i gång med lite lätt, lätt jogg  (hade rester av den otäcka hostan kvar så jag tog det extremt lugnt). Det kändes bra och i går var hostan nästan borta. Så i går kväll sprang jag ytterligare ett pass. Svärfar kom hit och var barnvakt, så att jag och Fredrik (min man) skulle kunna springa tillsammans. Det blev cirka en mil på småstigar i skogen i typ 5.20-tempo.

Jag och Fredrik sprang ihop då och då för lääääänge sedan, innan alla barn kom. Då minns jag att passen med honom snarare liknade intervallpass än distanspass. Han kunde (eller ville) inte hålla ett jämnt tempo och kutade som en galning i alla uppförsbackar för att sedan knappt orka ta sig vidare från backen. Vilket gjorde mig superirriterad. Nu verkar han ha övat upp det där med att hålla ett jämnt tempo, så han var riktigt trevligt springsällskap. Om en sisådär 8-10 år, när barnen blivit tillräckligt stora, kanske vi kan springa ihop mer regelbundet….

Hur som helst, det är enormt skönt att vara frisk och pigg igen. Jag hoppas att jag återhämtat mig så pass att jag kan köra lite längre och lite hårdare pass mot slutet av veckan. Vi får se.

+

Sjuk och eländig

16 jul 2015

Förra veckan (som var en av de bästa och mesta träningsmässigt på väldigt länge) träffade jag min bror. ”Vetdu, jag har faktiskt inte varit förkyld på ett helt år”, sa jag till honom och skröt om att jag inte haft något träningsuppehåll som varat mer än tre dagar sedan september 2013.

”Ojoj, då är det bara en tidfråga alltså. Förkylningen kommer nog snart”, sa han.

Och mycket riktigt. I måndagskväll började jag känna mig sjuk. Och nu, tre dagar senare, har jag fortfarande feber, huvudvärk och hosta. Är trött, ynklig och jätteförkyld. Det känns sååååå värdelöst. Det är ju första riktiga semesterveckan och solen skiner. Vi har haft gäster sedan i måndags som jag inte orkat hänga med så mycket som jag velat. I går fyllde yngsta dottern två. På lördag ska vi på bröllop. Och så missar jag massa roliga träningspass.  

Det är typ SYNDAST om mig i världen! (ok, jag vet att jag överdriver)

I dag hänger jag mest i den här stolen. Med en bok. Nu hoppas jag på ett snabbt tillfrisknande och att jag kan ta nya tag nästa vecka.  

Överst på pallen i Västervik

7 jul 2015

Foto: Nathalie Chavez

I går var det dags igen. För tävling! Börjar få in vanan nu. Innan det här året hade jag sprungit sammanlagt åtta lopp (under hela min livstid, det första som 10-åring). I sommar har jag redan hunnit springa sex.

Om jag var osugen på att springa i Kisa för en dryg vecka sedan var jag riktigt sugen på att springa Karhu Run i Västervik. Och den stora anledningen till det var nog att vi var ett helt gäng som skulle delta. Min syster, min bror, min man och några vänner till min syster. Dessutom skulle mamma och barnen vara med och kolla. Det var upplagt för en rolig och social kväll, helt enkelt.

Vi åkte till Västervik direkt efter att jag slutat jobba, där min syster som bor i världens finaste lägenhet några hundra meter från startområdet hade fixat lite ”förfest”. Hon bjöd på vindruvor, meloner, godis, cider och jordgubbar på innergården. Eftersom det var mindre än två timmar till start kan jag inte säga att jag stoppade i mig särskilt mycket, men det var trevligt!

Vi pratade igenom hur vi skulle lägga upp våra lopp. Min egen plan var att försöka hålla 3.45-tempo (loppet är c:a 6,25 meter långt och hyfsat lättsprunget, bara några mindre backar), brorsan skulle försöka springa i under 4.00-fart och min syster och min man ville bara ta sig igenom loppet på ett bra sätt. Ungefär en halvtimme innan start drog jag och min bror iväg och värmde upp. Det blåste rejält, Västervik ligger ju vid havet, så vädret var kanske inte helt optimalt. Men jag är sååååå glad att det inte var lika varmt som i helgen.

Jag placerade mig långt fram i startområdet och såg fyra andra tjejer som såg ut att vilja springa snabbt (jag utgår från att man tänkt springa snabbt om man ställer sig längst fram). Det var bland annat en tjej med Hässelby SK-top (Hässelbylöparna ser ju typ alltid lite skräckinjagande proffsiga ut), Elmina, som kom tvåa i Kisa förrförra veckan och en riktigt ung tjej som jag senare förstod var Anders Szalkais dotter.

Starten gick och jag försökte hålla ett högt - men inte för högt - tempo. Szalkais dotter var den som sprang iväg snabbast och efter ett tag hade jag även Hanna Michaelsson från Hässelby framför mig. Det gick otroligt lätt de första 2 kilometrarna, så någonstans runt 2 km-passeringen var jag förbi både Hanna och Szalkai. Jag hade inte exakt koll på tempot, men det var nog 3.40-tempo i alla fall.

Efter tre kilometer började det gå tyngre och efter fyra kilometer var det riktigt jobbigt. Sådär jobbigt så man har dregel i mungipan, vill kliva av och undrar vad man egentligen sysslar med. Eftersom jag inte hade en aning om hur långt avstånd jag hade bakåt till tjej nr 2, så kämpade jag ändå på så gott jag kunde. Jag tror inte jag tappade särskilt mycket fart förrän det var c:a 500 meter kvar. Då var jag totalt slut. Precis som i Kisa tappade jag väldigt mycket tempo sista halvkilometern och blev omsprungen av flera killar på målrakan. Lite surt!!

I mål stannade klockan på 23.04 (ca 30 sek före andra tjej) vilket innebär att jag måste ha sprungit loppet i strax över 3.41-fart. Det är jag riktigt nöjd med, även om det hade varit skönt att springa i mål med en bättre känsla. Det var såklart jättekul att vinna också. Mindre kul var att bli intervjuad av den lokala tidningen preciiiiis efter målgång då jag var helt slut, superflåsig och knappt talbar. De fick verkligen inte ur mig mycket vettigt, haha.

Sammantaget var det i alla fall ett fantastiskt fint och roligt lopp! Fint väder, otroligt vacker bana längs med havet och MASSOR av stöttande publik. Både syster, bror och man nådde sina mål och alla var glada efteråt.

Bilderna  (alla utom en) har en av Västerviks-Tidningens fotografer tagit. Alltså, man är ju inte direkt som vackrast när man springer (eller har sprungit). I alla fall inte om man verkligen tar ut sig. Artikel och fler bilder från loppet finns här

Direkt efter målgång. På nedre bilden ser det ut som att jag gör gymnastiska övningar eller stretchar, men jag är nog bara allmänt utpumpad. Foto: Nathalie Chavez

Syster i spurt med 10-åring. Sjukt imponerande med tioåringar som springer drygt 6 km på under 30 minuter! Foto: Nathalie Chavez

Det blev både förhäng och efterhäng...

Min nya, tåligare kropp

6 jul 2015

Så länge jag kan minnas har jag varit konditionsstark. Det har alltid gått väldigt snabbt och lätt att få upp flåset. Och det låter kanske bra. Men jag har insett att det inte bara är av godo.

Mitt stora problem som löpare har nämligen varit att resten av kroppen inte riktigt hängt med. Muskler och senor och sådant har inte alls fixat samma farter som mitt hjärta och mina lungor fixat. Jag har väl helt enkelt haft för bra kondis för resten av kroppens bästa. För bara ett år sedan behövde jag t.ex. minst två dagars helvila efter ett intervallpass. Det gick inte ens att jogga dagen efter. (Bara att klara av ett intervallpass utan att få rejält ont någonstans var lite av en seger). Att tävla två veckor på rad var helt uteslutet. Jag ville ha i alla fall två-te veckor mellan eventuella tävlingar.  

För mig har det alltid varit obegripligt hur folks kroppar klarar av tre tuffa intervallpass per vecka, eller kan springa två tävlingar samma helg. Jag har tänkt att det aldrig någonsin kommer att hända mig. Att jag helt enkelt är av en annan sort.

Men nu börjar jag känna att det finns hopp. Att även ömtåliga jag faktiskt kan vänja kroppen vid höga farter och mer träning. Det har gått lååååångsamt, går fortfarande långsamt och jag får ha massa tålamod. Men de senaste månaderna har det faktiskt hänt något.

Tack var LG:s träningsschema har jag vågat lite mer. Jag har vågat springa fast jag haft rejäl träningsvärk (men ändå försökt fortsätta lyssna på kroppens signaler, i bland har jag bytt ut pass mot cykel eller crosstrainer). Jag har vågat tävla flera helger på rad, jag sprang faktiskt fyra tävlingar på fyra veckor under maj-juni. Jag har försökt träna lite mer styrka och jobbat med lårens baksidor, som verkligen varit en svag punkt.

Veckan som gick insåg jag - jag HAR verkligen blivit tåligare. Det går åt rätt håll! Jag tävlade i fredags, sprang ett långt långpass i söndags, ett lite tuffare distanspass i terräng i tisdags, ett intervallpass i torsdags och ett lugnt pass på 10 km i fredags. Och det gick hur bra som helst! Det kanske inte låter som ett särskilt tufft upplägg, men det hade inte funkat alls bra för ett år sedan.

Jag tål fortfarande inte lika mycket löpning som många andra - ÄN. Men jag har börjat tro på att det faktiskt kommer…

Ladda fler

Mest lästa just nu



Följ oss

@runnersworldswe

Få vårt nyhetsbrev!




Boka in en fullmatad träningsdag med Lisa & Mårten den 18:e mars!

Söndagen den 18:e mars bjuder vi in till en maxad träningsdag tillsammans med Lisa Beskow och Mårten Nylen. Det blir inspirerande föreläsningar, varierande träningspass, lunch och en sportväska med goodies från Sportamore. Boka din plats redan idag!

Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.

Utnyttja dina förmåner

Träningsdagbok

Vi valde att samarbeta med Shapelink.com när vi byggde vår kraftfulla träningsdagbok. Den innehåller allt du kan tänka dig i statistikväg och givetvis importmöjligheter från Garmin, Nike+ och Polar. Som prenumerant på Runner's World får du automatiskt guldmedlemstatus i vår träningsdagbok. Det innebär utökad funktionalitet av dagboken. Till Träningsdagboken