Josefine Antonsson - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Josefine Antonsson


32-årig löpare och fyrabarnsmamma från Småland. Tränar gärna prestationsinriktat och har som mål att springa halvmaran på under 1.20. Här bloggar jag om löpträning, hälsa, föräldraskap och annat som hör livet till. Mina personliga rekord: 10 km 37:16, halvmaraton 1.22.59, maraton 3.00.18.

Klädtips för löpning i olika väder

22 nov 2016

Jag tillhör de där galningarna som springer året om, oavsett väder. Jag hatar löpband och har heller ingen lust att ersätta löpningen med någon annan träningsform. Får ibland frågan hur jag egentligen klär mig - svaret hittar ni här! (med det inte sagt att andra ska klä sig så här, alla blir ju olika varma under löpning)

15 grader eller något varmare
Shorts och t-shirt. Absolut inte långa eller halvlånga tights. Ska jag springa lugnt och det är runt 15 grader händer det att jag har långärmad t-shirt i stället för vanlig t-shirt. Eller armvärmare.

10-15 grader
Långa tights och långärmad t-shirt om jag ska springa distans. Shorts och t-shirt eller shorts och långärmad t-shirt om jag ska springa fort.

5-10 grader
Långa tights och t-shirt + tunn vindjacka om jag ska springa distans.
Långa tights och långärmad t-shirt om jag ska springa snabbt.

0-5 grader
Långa tights och t-shirt + tunn vindjacka + tunn mössa och tunna vantar om jag ska springa distans. Om det är nära nollan händer det att jag har långärmad t-shirt under vindjackan.
Långa tights och långärmad t-shirt + vantar om jag ska springa snabbt. Men jag skippar mössan.

-5-0 grader
Långa tights + underställströja + tunn vindjacka + mössa och vantar + någon smidig halsduk/sjal om jag ska springa distans. Ska jag springa lite snabbare blir det eventuellt långärmad t-shirt under vindjackan i stället.

-5 -15 grader
Typ samma. Men extra tjocka vantar, gärna tumvantar! Är det runt tio minus eller kallare och jag ska springa långt blir det även underställ + tunna vindbyxor på benen i stället för tights. Har inga speciella vintertights. På överkroppen händer det att jag har en långärmad ”vinterlöpartröja” + vindjacka i stället för underställ + vindjacka.

Sen är det ju massa andra saker än själva temperaturen som spelar in, som man också måste ta hänsyn till. Vind, regn, snö osv. Men för mig funkar det utmärkt att springa utomhus oavsett hur vädret ser ut. Även om det inte alltid är så angenämt…

Att återhämta sig från ett maraton

15 nov 2016

Tack för alla hejarop på mitt förra inlägg! Känslan av att vara stolt över ett väl genomfört lopp - samtidigt som jag inte är helt nöjd - kvarstår.  

Nu har det gått en vecka och jag känner mig äntligen fräsch i kroppen igen. Jag joggade 7 km både i lördags och söndags. I lördags hade jag fortfarande små känningar i ena låret och ena vaden, i går var jag totalt smärtfri. Så skönt!

Jag tycker kroppen är häftig som bara läker ihop sådär. I början av veckan hade jag verkligen fruktansvärt ont, både i framsida lår och i vader. Att ta sig till jobbet (som för mig innebär att byta från buss till tåg och gå i massa trappor) var verkligen en utmaning. Att klä på trilskande barn, hämta på dagis och skola, och hänga med en envis unge ut i längdskidspåren likaså. Helst hade jag väl bara velat ligga i en säng och läsa böcker… Har hört att det finns människor som kan jogga redan dagen efter ett maraton. HUR går det till???

I torsdags tränade jag iaf första passet efter New York. Jag stod en timme på crosstrainern hemma, härligt att få svettas lite. Och i lördags kände jag mig som sagt redo att börja jogga igen. Jag kan verkligen inte påstå att jag kände mig pigg och på g under helgens rundor, men det var gött att komma ut.

Nu ska jag ta det rätt lugnt ett tag. Jag ska försöka träna något nästan varje dag, men det ska vara kravlöst och roligt. Under hösten har jag faktiskt känns mig rätt mätt på prestationsinriktad träning, och jag tror jag behöver vila från allt vad mål, tider och intervaller heter för att känna lust för löpningen igen. Jag vet ju att det inte brukar ta så många veckor av ”vila” innan suget efter att gå all-in och förbättras kommer tillbaka!

Så nära, så nära i New York

8 nov 2016

Sitter på tåget mot jobbet i Huskvarna och försöker samla ihop alla tankar och känslor som snurrat runt i mig sedan söndagens lopp. Nu är det alltså avklarat. New York City Marathon. Loppet med stort L, världens största maraton som så många drömmer om och pratar om.

Själv hade jag ju, som ni kanske vet, ett väldigt tydligt mål med loppet - sub 3. Jag hade inget silvermål eller extramål eller vad det nu kallas. Jag sprang Stockholm Halvmarathon på strax under 1.23 i september, har jobbat mycket på uthålligheten under hösten, och vet att jag helt klart har kapacitet att springa maraton på under tre timmar, ja kanske till och med några minuter fortare. Så när jag åkte dit i torsdags var det förstås med den förhoppningen.

Jag hade med mig maken till den stora staden och vi fick två härliga dagar (fredag och lördag) i ett soligt och rörigt New York innan loppet. Vi strosade runt, åt på mysiga ställen, insöp stämningen, kollade lite sevärdheter och träffade en kompis. Vi promenerade alldeles för mycket för att uppladdningen skulle vara optimal (mer än ett halvmaraton om dagen!), men jag tycker ändå vi tog det hyfsat lugnt.

På själva loppdagen åt jag en bastant frukost redan 05.00 och åkte sedan ut med en buss till starten klockan sex. Det tog lååång tid att ta sig ut och väl där var förvirringen total. Jag skulle lämna min påse med grejer på ett särskilt ställe (eftersom jag sedan skulle få hämta ut den i ett särskilt ”vip-tält” nära målet) men allt var otroligt rörigt och jag fick rusa runt länge för att hitta rätt ställe. Min startfålla stängde klockan nio och det blev faktiskt t.o.m stressigt att vara där i tid.

Innan startskottet gick kl 09.50 hände två extremt störiga grejer. Nr 1: Jag råkade dra sönder armbandet till min gps-klocka och nr2: Jag fick aldrig igång klockan (den är gammal som gatan, jag har tvärr tappat bort min Garmin 620L)  Jag hade haft tankar på att försöka hänga på sub 3-farhållarna redan innan, men nu var jag plötsligt helt utlämnad till dem. Fullt fokus låg verkligen på att inte tappa bort dem redan innan start. Har helt enkelt inte tillräckligt mycket fartkänsla för att lyckas springa ett maraton i rätt tempo själv, utan klocka.

Så gick starten 09.50. Mäktigt! Hade dock inte riktigt tid att njuta av den magiska stämningen, utan försökte desperat hänga på farthållarna som (enligt mig) stack iväg i ett lite för snabbt tempo. Det är ju uppför första kilometern och hade jag sprungit själv hade jag nog tagit det rätt lugnt och försökt komma in i rätt tempo efter hand. Det blev en liten chockstart faktiskt. Kroppen kändes inte alls så pigg som jag hoppats och jag fick verkligen kämpa för att hänga med.

Sedan kom en lååååång nedförsbacke och jag fick möjlighet att återhämta mig lite. Efter det kändes det riktigt bra i 10-15 km. Jag kunde följa farhållarna utan problem (även om det blev lite stökigt vid vätskekontrollerna), kunde kosta på mig att njuta av den galna publiken som skrek som tokar, och hade en hyfsad känsla i kroppen.

Jag märkte dock tidigt att jag fick kämpa ganska hårt i uppförsbackarna. De tog otroligt mycket kraft. Jag är inte jättestark uppför, och farhållarna låg på ganska hårt i backarna för att sedan ta det lugnt nedför. Jag borde förstås ha släppt de i uppförsbackarna för att sedan springa ikapp nedför, men det var trångt och jag var rädd att tappa bort dem. Lätt att vara efterklok. Så jag gjorde nog av med onödigt mycket kraft i vissa backar.

Efter ungefär 20 km började den mentala berg- och dalbanan. Ena sekunden kändes allt lätt som en plätt, nästa sekund undrade jag hur i all världen jag skulle lyckas ta mig i mål. Sådär höll det på länge. Någonstans runt 25 km kom sedan en rejäl backe där jag tappade farthållarna helt. Jag kände mig otroligt trött och var SÅ nära att bara lägga ner och börja jogga. Det kändes HELT omöjligt att fortsätta i mitt tänkta tempo.

Men någonstans kom kraften tillbaka. Efter några kilometer var jag ikapp farhållarna igen - och tom förbi. Sprang själv ett tag och kände mig stark. Jag drack mycket, åt mycket konstiga grejer och passerade 30 km utan att vara helt förbi av trötthet.

Sedan lyckades jag, med viss möda, hålla rätt tempo fram tills det var 3-4 km kvar. Då var krafterna slut. Och den här gången var de tyvärr helt slut. Jag vet inte om jag kan säga att jag gick in i väggen, men benen var så stumma att det var helt omöjligt att hänga på sub 3-gänget genom Central Park. Jag försökte och försökte men det gick helt enkelt inte. Sista 2 kilometrarna var hemska. Jag visste ju redan här att jag inte skulle nå målet, men försökte ändå tappa så lite tid som möjligt. Målgången var nog inte särskilt snygg och det var med MYCKET möda jag tog mig till tältet för att hämta ut mina grejer. Jag hade  lite svårt att ta djupa andetag och mådde allmänt risigt.

Efter att ha dragit i mig en juice och tagit på mig torra kläder kändes det lite bättre. Fick reda på att jag sprungit in på 3.00.18 (trodde själv att sluttiden var 3.01-3.02) och kände mig både besviken och stolt på samma gång. Besviken över att jag missat målet med så få sekunder, men stolt över att jag faktiskt genomförde loppet på det sätt jag gjorde det. Det var definitivt inte min bästa dag och jag fick kämpa otroligt mycket genom hela loppet, inte minst mentalt. Jag hade lika gärna kunnat vika ner mig redan vid 25 km - och då hade sluttiden förmodligen blivit 3.10-3.15 i stället för 3.00.18.

Nu har det gått drygt 1,5 dygn och jag mår relativt bra. Låren och vaderna värker som bara den, axlarna värker (jag måste ha sprungit och spänt mig en hel del) men i övrigt känns det bra. Jag ska ta en lugn period nu och fundera lite över nya mål. Nästa år kommer det kanske inte bli något maraton, men inom några år kommer jag springa 42,2 km igen, och då komma i mål på under tre timmar med flera minuters marginal. Det har jag bestämt.  

 

Träningspass med Malin Ewerlöf och gel-fobi

2 nov 2016

Det börjar dra ihop sig. Bara fem dagar kvar nu! I går gjorde jag något väldigt osmart - jag var med på ett träningspass med Malin Ewerlöf. Det var väldigt kul, vi gjorde massa löpskolningsövningar och sprang några korta intervaller. MEN i dag vaknade jag med fruktansvärd träningsvärk. Vet inte riktigt hur jag tänkte när jag bestämde mig för att delta och även gå all-in? Hoppas verkligen mina lår känns bättre om ett par dagar.

I morgon bitti åker vi tåg ner till Köpenhamn, sen flyger vi därifrån till New York. Fredag och lördag kommer vi förhoppningsvis ha tid att hitta på massa roliga (och inte alltför energikrävande) saker i the Big City!  Sedan går loppet av stapeln på söndag morgon.

Vad gäller loppet försöker jag sistaminuten-planera lite. Bestämma vad jag ska ha på mig och vad jag ska äta och sånt. Just det där med energi tycker jag är lite knepigt. Det blir förstås sportdryck och vatten, men vad mer? Har någon slags fobi för geler och tycker de verkar såååååå äckliga, så det blir det absolut inte. Nötkräm och smågodis är alternativ som jag provat tidigare (som funkat rätt bra), men det kanske finns ännu bättre energikällor. Gärna goda, lättsmälta och chokladiga. Någon som har tips? Jag behöver ganska mycket energi när jag springer så långt.

Vädret ser ut att bli bra. Mellan 10-15 grader och sol. Ska bli gött att få springa i shorts och kortärmat igen. Långa tights gör mig slö.

Återkommer kanske med något mer inlägg innan loppet. Och gör jag inte det så återkommer jag i alla fall garanterat med en lopprapport efteråt!

Hej så länge.

Mest lästa just nu



Följ oss

@runnersworldswe

Få vårt nyhetsbrev!




Boka in en fullmatad träningsdag med Lisa & Mårten den 18:e mars!

Söndagen den 18:e mars bjuder vi in till en maxad träningsdag tillsammans med Lisa Beskow och Mårten Nylen. Det blir inspirerande föreläsningar, varierande träningspass, lunch och en sportväska med goodies från Sportamore. Boka din plats redan idag!

Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.

Utnyttja dina förmåner

Träningsdagbok

Vi valde att samarbeta med Shapelink.com när vi byggde vår kraftfulla träningsdagbok. Den innehåller allt du kan tänka dig i statistikväg och givetvis importmöjligheter från Garmin, Nike+ och Polar. Som prenumerant på Runner's World får du automatiskt guldmedlemstatus i vår träningsdagbok. Det innebär utökad funktionalitet av dagboken. Till Träningsdagboken