Josefine Antonsson - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Josefine Antonsson


32-årig löpare och fyrabarnsmamma från Småland. Tränar gärna prestationsinriktat och har som mål att springa halvmaran på under 1.20. Här bloggar jag om löpträning, hälsa, föräldraskap och annat som hör livet till. Mina personliga rekord: 10 km 37:16, halvmaraton 1.22.59, maraton 3.00.18.

Att springa lopp i nionde månaden

29 maj 2017


I fredags sprang jag årets allra första lopp! Jag har ju inte tävlat något sen New York Marathon i november så det var verkligen kul att äntligen få ta på sig en nummerlapp igen. Eftersom jag är superhöggravid (i fredags var det två veckor kvar till beräknad förlossning) hade jag såklart inga tidsambitioner, utan gjorde det hela som en kul grej. Jag startade i motionsklassen och hoppades att jogga mina 5 km på lite mindre än en halvtimme. Det är ungefär det tempot jag tränar i just nu.

Nu gick det lite fortare än så. Med klocka på armen och lite adrenalin i kroppen höll jag strax under 4.30-tempo i stället för 5.30-tempo och loppet avverkades på 22.22. Men jag kan helt ärligt säga att jag njöt hela vägen och att jag sprang med en väldigt skön känsla i kroppen hela tiden. Jag har nog aldrig sprungit ett lopp så långt från ”gränsen” och varit så pigg i mål som jag var i fredags. Har inte haft ont av det lite snabbare tempot efteråt heller.

Att springa med gigantmage väckte ju en hel del reaktioner, såklart. Jag hörde rätt många svordomar och kraftuttryck från förvånad publik längs banan och fick en hel del glada tillrop och nyfikna frågor efteråt. Min medverkan blev lite uppmärksammad i lokalmedia också, och det går att läsa om hur jag tänkte före och under loppet här och här.

Reaktionerna jag fått nu efteråt är mestadels positiva, men det finns också de som är skeptiska och tycker att jag är oansvarig och dumdistrig som utsätter min kropp för löpning så sent i en graviditet. Jag kan faktiskt förstå det. Jag är inte supernaiv och är fullt medveten om att det råder delade meningar om huruvida man ska springa som höggravid eller inte (framför allt med tanke på den belastning man utsätter bäckenbotten för). Men jag känner min kropp väldigt väl vid det här laget, har fött tre barn tidigare och tränat sent i alla graviditeter utan att få några problem efteråt. Jag hoppas att jag vet vad jag gör!

Och ja, jag måste kanske understryka att jag inte rekommenderar andra gravida att springa lopp eller ens vara ute och jogga i slutet av graviditeten. ….! När det gäller löpning under graviditet finns det säkert anledning att vara lite försiktig. Däremot rekommenderar jag verkligen  att försöka hålla igång fysiskt så länge det bara går. För det är jag alldeles övertygad om att man har igen, både under själva graviditeten och efteråt!

Vecka 38 - fixarbehov och tävlingsplaner

22 maj 2017

Gokväll!

Nu har jag gått in i vecka 38 vilket betyder att bebisen är typ fullgången. Det skulle alltså vara helt ”normalt” om förlossningen startade nu. Men själv hoppas och tror jag att hen vill vänta till åtminstone vecka 40.

Varför? För att jag inte riktigt är förberedd än! Det är massa saker jag vill hinna med först. Jobba ett antal dagar till, introducera ”färdigt” min vikarie, måla om och inreda en kattvind, leta reda på bebiskläder, köpa vagn… Dessutom har jag en hel del roligheter inplanerade de närmaste veckorna som jag helst inte vill missa. Vissa dagar längtar jag visserligen efter att graviditeten ska vara över (hade t.ex. en helt hemsk dag förra veckan då jag varken kunde andas eller äta ordentligt), men på det hela taget mår jag fortfarande toppen.

Träningen rullar på bra också och jag känner mig i bra form. Förra veckan blev det fyra eller fem löprundor på allt från 5-10 kilometer och några mil på min cyklokross (för övrigt sjukt obekvämt att cykla på den just nu). I fredags tog jag ett dopp i sjön efter den varma kvällsrundan – SÅ underbart. Jag har nog sagt det förut, men kombinationen springa och bada måste vara bland det absolut bästa som finns. En GB Sandwich på det så är det liksom fulländat.

Nu har jag tränat helt kravlöst ända sedan New York Marathon i höstas, och det har faktiskt varit väldigt skönt med en rejäl paus från den prestationsinriktade träningen. Men då och då kommer jag på mig själv med att längta efter att få ta i, kämpa och prestera igen. Det känns som att det var så länge sen jag gav allt! I helgen sprang både min man och min pappa Göteborgsvarvet, och när jag kollade på alla som sprang i mål via SVT:s målkamera blev jag lite smått avundsjuk. Visst kan det vara lite ångestladdat att springa lopp, men det ger samtidigt en så enormt härlig kick! På fredag tänkte jag faktiskt ta på mig en nummerlapp och springa (jogga) ett stadslopp på fem kilometer. Jag kommer såklart inte "tävla", tänker i stället försöka njuta av stämningen och ska för första gången i mitt liv springa ett lopp helt utan tidsmål.

 

Bästa löpvagnen?

14 maj 2017

Bara fyra veckor kvar nu och ytterligare en bra graviditetsvecka har passerat. Jag mår jättebra i både huvud och kropp! Jag minns faktiskt knappt hur jag tränat, men jag tror att jag har sprungit tre gånger och kört tre crosstrainerpass. I går sprang jag 13 kilometer men efter det protesterade faktiskt kroppen lite . Så nu blir det inga pass som är längre än milen de närmaste veckorna. 5-8 km känns ganska lagom just nu.

Jag var på en koll hos barnmorskan i början av veckan och hon frågade om jag började känna mig tung. Jag minns inte riktigt vad jag svarade, men jag känner mig ärlig talat inte särskilt tung. Jag har gått upp åtta-nio kilo men extravikten är inte så jobbig att bära i vardagen och jag har fortfarande hyfsat bra kondis. Däremot blir jag allt mer osmidig och det blir svårare och svårare att hitta bekväma positioner när jag t.ex. åker buss eller sitter i en soffa.

Med mindre än en månad kvar till beräknad förlossning börjar det också bli dags att fixa allt praktiskt inför bebisens ankomst. Vi har ingen vagn ännu och funderar starkt på att köpa en vagn som fungerar bra att springa med, men det är svårt att veta vad man ska satsa på. Någon som har tips på en lättkörd löpvagn som funkar att både springa och gå promenader med? Kraven är att den ska gå att köra på grusväg – och att det finns liggdel till.

Sömnen först!

11 maj 2017

Jag brukar tänka att så länge jag får 1. sova 2. äta 3. hänga med människor jag tycker om och 4. röra på mig så klarar jag allt. Då är jag en superkvinna! Och för mig är sömnen alltid nummer ett.

Vissa människor verkar kunna slarva rejält med att sova och ändå fungera okej. Sådan är tyvärr inte jag. Får jag inte typ sju timmar per natt blir jag deppig, oföretagsam och ledsen. Jag kan inte tänka klart och gör uselt ifrån mig på jobbet. Jag skäller på barn och man och får utbrott för ingenting. Ja, listan på de otrevliga egenskaperna som dyker upp i samband med sömnbrist kan göras lång. En natt med dålig sömn funkar väl, men blir det flera på rad….ja, då funkar helt enkelt inte mitt liv särskilt bra.

Eftersom jag vet att det här är så viktigt för mig ser jag till att få den sömn jag behöver. Mat kan jag slarva med en del med utan prolem, men sömn prioriterar jag ytterst sällan bort. Jag tycker t.ex. nästan aldrig det är värt att vara uppe riktigt sent (inte ens på nyårsafton) eftersom jag vet hur jag mår dagen efter. Jag skulle aldrig, aldrig få för mig att offra värdefull sömn för att få in ett träningspass riktigt tidigt på morgonen. Och har jag sovit dåligt en natt och känner att jag är jättetrött prioriterar jag att få en tupplur någon gång under dagen före allt annat. Sömn går före träning, städning, matlagning, ja, det mesta….

Hur har en sådan som jag kunnat överleva åtta år med småbarn, kan man ju fråga sig? Svaret är nog 1: barnen har en bra pappa som tagit ett STORT ansvar för barnen på nätterna (jag har typ bott i vårt gästrum och han har sovit med barnen) och 2: Jag har tupplurat som bara den! Jag vet att vissa människor bara tycker att tupplurar gör en seg, men för mig funkar de fantastiskt. Ibland behöver jag inte ens somna, det kan räcka att jag får ligga ner raklång i tjugo minuter och blunda för att jag ska kunna hantera  resten av dagen på ett bättre sätt. Och jag tycker ALLA gånger det är okej att sätta barnen framför en film en halvtimme eller timme för att få sova en stund. Mycket bättre det än att de ska stå ut med en mamma som är på uselt humör i x antal timmar.

Senaste åren har både jag och min man fått sova riktigt bra, men om några veckor börjas det ju om med nattamning och vaknätter. Fasar såklart lite, men har strategin klar för mig: sömnen framför allt!  Ojoj, vad många lurar det kommer att bli de närmaste månaderna…

Språngmarscher och nedräkning!

4 maj 2017

När jag skriver det här sitter jag, med skakiga ben, på bussen hem. Eftersom mitt tåg var lite försenat och rullade in på perrongen 16.14 i stället för 16.11 såg det rätt kört ut (bussen går prick 16.15) men efter en rejääääl språngmarsch längs perrongen, uppför trappor, nedför rulltrappor och ut genom entrén kunde jag i absolut sista stund springa ut framför bussen och vinka åt den att stanna. Och den stannade! Så sjukt nöjd med att slippa sitta och vänta en hel timme på nästa buss.

Känner mig mig också glad att kroppen faktiskt fixar språngmarscher trots att jag numera är riktigt höggravid. Ungefär fem veckor kvar bara och jag är rund som en boll. Jag har dragit ner på löpningen ännu mer och joggar mellan tre och fem mil i veckan nu, men det funkar fortfarande förvånansvärt bra att dra ut och springa en mil. Jag märker att jag får lite ont i bäckenet om jag springer för fort (typ snabbare än 5.00-tempo), så jag försöker ta det lugnt. Blir även väldigt trött i vaderna när jag springer, kanske på grund av all extravikt, men det kan jag leva med.

Det jag däremot inte mår så bra av i kroppen längre är hushållsarbete. Dammsuga, svabba, plocka ur diskmaskinen, tvätta, plocka leksaker, klä på barn….just nu mår jag mycket sämre fysiskt de dagar jag är ”ledig” än de dagar jag jobbar -  jag blir öm och stel och trött i korsryggen. Jag vet att jag borde ta det lugnare hemma, och jag försöker verkligen, men det är sjukt svårt. Fasar faktiskt lite för de sista tio dagarna då jag ska vara helledig från jobbet.

Just nu försöker jag även förbereda mig mentalt på att det faktiskt ska komma ut ett… barn! En ny liten människa som vi ska ta hand om Trots att det är fjärde gången känns det totalt overkligt och det är många tankar som snurrar runt i huvudet. Vad är det egentligen för krabat som gömmer sig där inne? Är hen frisk? Hur är det nu en förlossning känns? Hur tar man hand om en liten bebis? Kommer vi få sova något på nätterna? Hur ska att bli? Är det slut på ”lugnet” nu? När kommer jag kunna springa igen? Kommer vi palla kaoset?

Många frågor, inga direkta svar. Men det blir en spännande sommar, det är ett som är säkert!

Mest lästa just nu



Följ oss

@runnersworldswe

Få vårt nyhetsbrev!




Boka in en fullmatad träningsdag med Lisa & Mårten den 18:e mars!

Söndagen den 18:e mars bjuder vi in till en maxad träningsdag tillsammans med Lisa Beskow och Mårten Nylen. Det blir inspirerande föreläsningar, varierande träningspass, lunch och en sportväska med goodies från Sportamore. Boka din plats redan idag!

Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.

Utnyttja dina förmåner

Träningsdagbok

Vi valde att samarbeta med Shapelink.com när vi byggde vår kraftfulla träningsdagbok. Den innehåller allt du kan tänka dig i statistikväg och givetvis importmöjligheter från Garmin, Nike+ och Polar. Som prenumerant på Runner's World får du automatiskt guldmedlemstatus i vår träningsdagbok. Det innebär utökad funktionalitet av dagboken. Till Träningsdagboken