Sandra Eriksson - Bloggare på Runner's World | Runner's World
rw.se_sitelogo_new_black

Sandra Eriksson


3000m hinder. Tävlar för Finland och har fem EM, fyra VM och två OS i bagaget.

SPONSORER

Jag springer inte för att det är kul, utan för att jag tänker bli bäst.

ORIGINALPACKNINGSLISTAN

16 feb 2018

Nu sitter jag här och bloggar igen. Mest för att jag borde göra annat. Men det borde man väl alltid ändå. 

Jag borde skriva packlista. Jag ska göra det snart också. Det är bara så fruktansvärt tråkigt. Dock är jag kanske bäst i hela världen på just packlistor. Och jag är på så bra humör idag att jag ska dela med mig av min superteknik. Jag har ett dokument som jag har döpt till ORIGINALPACKNINGSLISTAN och där har jag skrivit upp grejer jag ska packa i följande kategorier:

1) Viktiga småsaker (typ pass, plånbok, hörlurar, spikskor, nyckel)

2) Träningskläder

3) Vardagskläder

4) Toalettgrejer

5) Mediciner (behöver en egen kategori, speciellt under allergisäsong)

6) idrottstillbehör (träningssolbrillor, pulsband, foamroller, gummiband, träningsdagbok osv)

7) elektronik (dator, telefon, adapter, hårddisk och alla tusen laddare)

8) Nöjesgrejer (böcker, spelkort, ritgrejer osv)

9) Övrigt (mellis till resan, vattenflaska, solbrillor, handväska osv)

10) Om det får plats (alltså sånt man vill ha med men egentligen inte behöver, som man får spara tills resten är packat, och trycka ner i väskan om det finns plats)

11) På mig (kläderna man ska ha på sig då man reser, så att man inte råkar packa ner dem och får rota fram dem från botten av väskan på morgonen då man är stressad)

12) To do (ladda telefon/dator, förbered mellis, växla pengar, uppdatera Adams).

På ORIGINALPACKNINGSLISTAN har jag skrivit upp allt jag någonsin kan tänkas ha med mig då jag reser, oavsett vart jag ska. Och då jag ska iväg någonstans så kopierar jag ORIGINALPACKNINGSLISTAN och klistrar in den i ett nytt dokument och så går jag igenom listan och raderar allt jag inte ska ha med mig. Typ omöjligt att glömma något. Men det kräver förstås att allt är med på originallistan, och på min är allt med! Monica i Friends hade varit stolt över mig! Varsågod för tipset. 

Och då jag är klar med listan så skriver kontrollfreaket i mig ett exakt tidschema över resdagen. Stress är inte lika charmigt som känslan av kontroll! 

Jag har börjat på en ny tavla. Jag gjorde min första tavla på duk hösten 2015. 90x90cm. Jag målade hela tavlan med tusch (RIP pennorna). Sen dess har jag övergått till akrylfärg och lärt mig en massa nytt och jag har så himla länge varit sugen på ett större projekt igen. Så igår gick jag in på Panduro och köpte en målarduk på 92x73cm och jag kände att min livsglädje ökade direkt. Jag började skissa igårkväll och idag har jag redan börjat måla lite. Den här tavlan kommer att ta rätt mycket tid, men jag tänker också ha mera tålamod än tidigare. Oftast då jag har målat en tavla brukar jag säga att "jag är faktiskt jättenöjd med allting, förutom..." Den här tavlan ska inte innehålla några förutom. Den ska bli perfekt, på Sandraviset, och därför har jag redan döpt den till imperfection. 

På måndag åker jag och Magnus till Lanzarote. Och ja, jag ser det som ett träningsläger fastän jag åker med min sambo. Jag är så glad över att Magnus springer så pass mycket att jag kan släpa med honom på distanspass och korta intervaller. Det blir ganska lagom. Jag föredrar trots allt att springa själv, men ibland är det skönt att springa med någon annan så att det inte blir så himla tråkigt. Jag är väldigt nyfiken på vad Club la Santa är för ställe. Jag hoppas att det är bättre än Playitas. Enligt det jag har googlat fram hittills så är det bättre löpmöjligheter, bra ställen för långa intervaller plus att friidrottsbanan ligger mitt på hotellområdet. Jag hoppas det är ett så pass bra ställe så att det är värt åka dit igen. 

Då jag åker på träningsläger föredrar jag att åka till just såna här ställen där allt är nära till hands och där man inte behöver en bil till någonting. Jag vill kunna springa direkt utanför dörren och jag vill kunna gå till friidrottsbanan, gymmet, matsalen, restauranger, butiker osv. Läger som kräver en massa bilkörning är ingenting för mig. Det tar tid, jag blir åksjuk och man måste hela tiden planera så himla mycket. Plus att jag själv inte är så van att köra att jag vill köra då jag är utomlands. Om ni har tips på bra ställen man kan åka på träningsläger till som inte kräver bilkörning så tar jag gärna emot tips. Men tillägger att jag inte vill åka till bergiga backiga ställen, jag är banlöpare ;)

Som det ser ut nu så åker jag en vecka till Portugal i slutet av mars. Är rätt trött på Monte Gordo, men det lär finnas bra löpsällskap från både Sverige och Finland där just då, så det kan nog bli rätt trevligt ändå! 

Nej, nu är det dags att skriva den där listan jag pratade om. 

Sandra


Den stora tröttheten.

11 feb 2018

Hej på er.

Jag skrev nyss ett långt inlägg men raderade hela. Det innehöll för mycket åsikter och åsikter är farliga att skriva. Så jag tog bort dem. Men så ni vet; jag tycker saker. Orkar bara inte skriva vad ;)

- Jag överlevde förra helgen. Tre dygn med ett födelsedagskalas, ett bröllop och ett dop (och vigsel samtidigt). Intensivt men kul!

- Jag har gjort min bästa träningsvecka på länge, både kvalitets- och mängdmässigt. Däremellan har jag varit väldigt trött (no shit).

- Jag har inte kollat på vinter-OS, men blivit trött på negativa rubriker. Varför vill alla alltid hitta dåliga saker att skriva om när det finns minst lika mycket bra?

- Det finns mycket kul att kolla på på cmore just nu. Både Sveriges mästerkock och Det stora tårtslaget. Snart börjar Dessertmästarna också. Jag är lite svag för matlagningstävlingar på tv. Oklart varför. Jag gillar varken att laga eller att äta mat. 

- Jag har blivit av med min idrottarlön, alltså pengarna jag betalar mat och hyra med. Oklart varför. Men det här året blev plötsligt mycket mera utmanande. Som tur är har jag klarat av att släppa det och fokusera på träningarna. Men däremellan får jag klura mer på hur jag ska lösa allting.

- Jag tycker att det är skönt med tävlingssäsong. Jag är inte så brydd i att tävla själv under inomhussäsongen, men det är alltid kul då det finns lite friidrott att kolla på.

- Om åtta dagar åker jag och Magnus till Lanzarote och Club la Santa. Ser fram emot att träna där. Ovanligt less på vintern i år. 

- Idag får ni inga bilder. Jag är för trött. Finns på instagram om man absolut behöver se hur jag såg ut då jag körde lite rörlighet för baksidorna igår. @steeplesandra

- Jag inser att jag låter bitter i mitt skrivande idag. Det är lite märkligt, för jag är på ganska bra humör idag. Det är bara tröttheten som tar över!

Men det var nog allt för idag!

Sandra

Sol, snö, snabba ben och en töntig rubrik.

30 jan 2018

Hej människor! 

Jag är på bra humör idag. Jag har en sån dag då jag inte har några tider att passa. Inga naprapatbesök, inga möten, inga Sätraträningar och inga andra klockslag att ha koll på. Jag är så mycket mera produktiv såna här dagar, trots att jag som vanligt tränar två pass. Man blir lugn av att bestämma sitt eget schema. Idag har jag mest tvättat, diskat och svarat på mail. Och sprungit ute i solen såklart. Passade på att springa förbi Hammarbybacken för att kolla hur det såg ut inför kvällens världscup. Blir nog en kvällspromenad sen om jag hinner så jag kan kolla lite på tävlingarna på avstånd. Är för frusen för att köpa biljett och kolla från läktaren. 

På tal om Världscup i Hammarbybacken. Så här ser det ut i Hammarby Sjöstad om kvällarna. Mycket trevligt.

Läste nyss att det bara är 10 dagar till OS. Jag ska försöka hänga med lite mera i år. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att kolla på idrott, knappt ens friidrott om det inte är någon jag känner som tävlar. Så vintersport har inte alls varit intressant. Men jag ska ge det en ny chans i år och sluta jämföra med friidrotten hela tiden. Ibland får man bara acceptera att jag kommer från ett vintersportland! Mest intresserad är jag av Hockeyn. Men skridskor och bob är ju också kul att kolla på. Jag hoppas det blir många medaljer till Finland förstås! Ska läsa på lite så jag har koll på vilka grenar vi har deltagare i. 

På tal om att kolla på OS. Kolla!

Råkade se en kolumn i en kvällstidning här om dagen om att det var så "pinsamt" att Sverige inte hade någon superstar som kunde bära flaggan på OS-invigningen. Att va? Alla som är med i OS är freaking superstars, alla är där för att representera sitt land och alla förtjänar att bära flaggan. Sen när blev OS-invigningen en skryttävling?

Ska försöka att undvika att läsa om sport i kvällstidningarna. Tål inte att det ska förutspås så jäkla mycket och att man skriver att folk är dåliga redan innan tävlingarna börjar. Så sjukt respektlöst mot folk som faktiskt har kämpat hårt för att ta sig till OS.

Jag kommer att missa lite av OS då vi åker till Lanzarote på läger. Skeptisk till att spanjorerna är superintresserade av vinter-OS så deras tv-kanaler lär inte visa så mycket.

Men det som intresserar mig mera än OS är ju att friidrottssäsongen har börjat. Att få gotta sig i resultat är ju det roligaste som finns. Plus att jag tycker det är intressant med både finsk och svensk friidrott så då blir det dubbelt roligare. Inomhussäsongen är väldigt mycket större i Sverige än i Finland. I Finland står många över, eller gör ett par tävlingar max, medan många i Sverige satsar mera på att toppa formen och faktiskt göra en riktigt bra säsong. Undrar varför det är så. 

På tal om inomhussäsong. Så där ser det ut på utsidan av Sätrahallen på vintern. 

Själv har jag inga problem med att inte tävla. Jag har missat många inomhussäsonger förr och har aldrig gjort fler än ett par lopp inomhus. Jag har också vid flera tillfällen tackat nej till att ställa upp i mästerskap trots att jag har kvalat, eftersom jag hellre tränar än tävlar i mars. Sen är ju inomhussäsongen inte direkt idealisk för uthållighetslöpning heller, med kortbana och branta, doserade kurvor. Lite mer passande för exempelvis hoppare. Så jag är nöjd framför datorn och diverse livestreamar. 

Jag råkade för övrigt hamna bredvid en man och en kvinna då jag satt och stretchade på gymmet här om dagen. De diskuterade mens. Jag blev glad för att 1) en man och en kvinna pratade om mens som att det var världens naturligaste sak (vilket det för övrigt är), 2) kvinnan berättade att hon hade mens och att träningen kändes seg på grund av det, och mannen var helt förstående och 3) mannen frågade kvinnan hur elitidrottskvinnor gör under tävlingssäsong. Jag blev glad av att höra en öppen och vettig diskussion om mens sådär. Det är inte så himla vanligt. Kvinnan förklarade för övrigt att elitidrottskvinnor styr sin mens med hjälp av p-piller. Lät bli att ge min in i diskussionen och säga att tyvärr vill alla inte stoppa i sig hormoner och får leva med att mensen kan dyka upp vid fel tillfällen. En väldigt krånglig grej som fortfarande behöver diskuteras mera. Och framför allt mera öppet, tills folk förstår hur mycket det kan påverka. 

På tal om gymmet. Matching is everything. Och mina nya Pegasus är svinfina (och väskan är svinfärgad). Pegasus kan vara det bästa som existerar i löparvärlden.

På tal om saker jag blir glad av så blir jag fortfarande lite upprörd av instagram. Jag förstår inte varför det ska vara så galet mycket rumpa och magrutor överallt. Jag förstår att folk vill ha likes och uppmärksamhet, det är mänskligt. Men vem är människorna som skriver sliskiga kommentarer och gillar bilder direkt det visas lite hud? Vill spy på alla gifta män med familj som skriver och kommenterar kvinnors kroppar på instagram. Bara ofräscht. Jag önskar också att fler kvinnor (och män) kunde inse att likes inte är allt och att starka och hälsosamma kroppar inte är samma sak som stora, tydliga muskler. Tycker som tur är att det faktiskt inte är så mycket kroppsfokus inom friidrotten, men ändå för mycket. Friidrotten går ju ut på att träna sin kropp så att man kan prestera maximalt (det finns inga redskap, djur, motorer, vallateam och annat som hjälper till då det väl gäller, det är kroppen som gör jobbet), inte för att se fin ut på bild. Kroppar är fina ändå. Alla kroppar.

Jag hoppas att folk börjar fascineras av personlighet före utseende snart, så att folk vågar vara sig själva igen. Och ja, givetvis vill jag också ha uppmärksamhet, men inte för hur min kropp ser ut. Och så länge det är det som räknas så är jag hellre utan! 

På tal om utseende. Förra veckan var jag på ett viktigt möte. Då hade jag på mig jeans för första gången i år. Kanske också sista. Sånt måste fotodokumenteras genom en dammig spegel. Jag kompletterade looken med en skön tischa och air max på fötterna för att känna mig lite bekvämare.

Ibland då jag blir osäker på hur jag ska göra i en situation, till exempel om jag ska göra något jag inte riktigt vill stå för, för att få uppmärksamhet eller pengar eller något annat jag skulle behöva, då frågar jag mig själv, "kommer jag att vara stolt över det här beslutet om 10 år?", och då är svaret oftast enkelt. Att välja att alltid vara ärlig och bara ställa upp på sådant man kan stå för och vill representera kanske inte ens är möjligt, men jag ska göra det så länge jag kan. För jag tror på något vis att det lönar sig i slutändan.

Annars så går det väldigt bra just nu. Jag ökar löpmängden hela tiden och jag har gjort några riktigt bra kvalitetspass. Jag jobbar också mycket med skadeförebyggande träning och kämpar fortfarande med att bli jämnstark i båda benen. Det är så otroligt kul att känna att jag utvecklas och att det finns så mycket som fortfarande kan bli så mycket bättre. Men mina ben känns starka och snabba igen. Det har jag saknat. 

På tal om att det går bra. I fredags sprang jag mitt bästa snabbdistanspass sedan häloperationen 2016. Det var ren njutning, trots att jag sprang längs en tråkig landsväg utanför Strängnäs.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och börja skriva ihop packningslistan inför den mest intensiva helgen på länge! 

♥ Sandra

Hälsningar från Teneriffa

18 jan 2018

Hej hej från värmen! 

Så himla skönt att komma bort från världens gråaste och regnigaste Stockholm till sol och värme. Jag kände redan då jag sprang mitt första pass här att det inte spelar någon roll om det regnar resten av lägret, för jag njöt så himla mycket av solen det passet att det hade varit värt att åka hit ändå. Fast det har varit fint väder mest hela tiden. Och rätt mycket moln. Men det är fortfarande ljusare än hemma. Och varmare. Så jag är nöjd. D-vitaminförrådet börjar bli fyllt.

Träningen flyter på. Benen är skönt slitna men jag har gjort mina pass och kommit in i sköna lägerrutiner och kört mina bästa intervallpass på flera månader.

Intervaller.

Jag är ingen sån som gillar att "hitta på saker" då jag är på tränings- eller tävlingsresor. Jag gillar mest att bara vara. Då man är utomlands så är det så mycket lättare att släppa sin to do-list ett tag och bara ge sig själv lite ro. Jag behöver inte mera än så. Det är fantastiskt. Älskar lägerbubblan. Och njuter av lite tid för mig själv.

Återhämtningseftermiddag. 

Så det enda jag gör då jag inte tränar/äter/sover är att läsa böcker, kolla på film, gå ut och gå, kolla på solnedgången, titta/lyssna/dofta på havet och vila. Och spela pidro såklart! Drömlivet.

Egentligen skulle jag sitta på flyget hem till Stockholm nu, men jag hörde om snöhelsiket där så jag bestämde mig för att stanna till söndag, trots att jag längtar hem. Ibland får man vara smart. 

Sandra

Löpband, vrister och instagram

7 jan 2018

Två blogginlägg på samma vecka. Vad är det som händer?!

Jag är besviken på Stockholmsvintern i år. Glad över avsaknaden av snö, men det här med att det regande 24/7 hela december var ju faktiskt inte okej. Regn är okej, men vinterregn är inte okej. Igår slutade det regna och solen tittade fram, samtidigt som det blev alldeles för många minusgrader och började blåsa så att det kändes som istid. Finns nog inget positivt alls med vinter då jag tänker efter. Och då jag tänker efter så har nog Stockholm gjort mig till en lite klenare och gnälligare människa. Måste flytta hem till sisulandet igen!

Jag har funderat lite på löpband senaste tiden. Det har varit så jäkla deppigt ute att jag har kört löpband frivilligt bara för att slippa att vistas ute. Bara en gång, men ändå. Jag har alltid ogillat löpband pga att det är så fruktansvärt tråkigt. Plus att jag tror på att träna i svåra förhållanden så man lär sig att tävla i svåra förhållanden (is och pissigt underlag, och kallare än minus 20 är en annan sak, om det finns skade/sjukdomsrisk med att träna ute, föredrar jag såklart löpband, men regn och blåst tror jag är bra för pannbenet). Jag tycker fortfarande att distanspass är dötråkigt på löpband men intervallpass är lite annat. Jag har tidigare alltid tänkt att löpband är pannbensträning, men jag har insett att det är så mycket lättare än att köra ute. 

Jag tycker att löpband gör det lättare för att:

1) ingen motvind, ingen kyla, inga kastvindar, inget luftmotstånd. Även om man lägger lite lutning på bandet så är det inte samma sak. För motvind och regn gör det tuffare också mentalt. Det gör inte lite lutning på bandet.

2) inga backar, inga kurvor, inga korsningar, inga människor i vägen, inga hundkoppel, inga trottoarkanter, inga stenar, inga cyklister. Det finns inga hinder över huvudtaget vilket gör det så mycket lättare än att springa ute. Även småsaker kan sakta in tempot rätt mycket utan att man tänker på det. På löpband slipper man sånt. Jämfört med löparbana är det ju däremot inte så stor skillnad just då det kommer till naturliga hinder. 

3) det är varmt, vilket betyder att man kan springa i lite kläder, vilket i sin tur gör det lättare såväl fysiskt som mentalt.

4) man kan avbryta när man vill, man kan ha vatten och energi nära till hand konstant så man slipper planera så mycket.

5) det är tusen gånger lättare att hålla tempot. Då man blir trött är det alltid svårt att hålla tempot och det kräver mycket mentalt för att orka köra på i samma tempo eller snabbare. På löpband så håller bandet tempot åt dig och man kan fokusera på att springa istället för att oroa sig över tider och liknande. Det går liksom inte att springa för sakta för då ramlar man av. Det är som att ha perfekt draghjälp hela tiden. Så himla mycket lättare att hålla ett högt tempo.

Trots att jag anser att löpband faktiskt är så mycket lättare, speciellt på hårda intervallpass, så tycker jag ändå att det är okej att köra ibland. Eller ja, jag tycker att det är okej att folk kör hur mycket löpband som helst, precis när de vill, för det är inte min sak, men för mig så känns det inte som rätt sätt att träna alltför ofta. Däremot är det så himla skönt att köra lite självförtroendepass på band ibland, för en självförtroendekick får man ju alltid. Men för min del behöver jag nog springa ute för det mesta så att jag vet var jag verkligen befinner mig och inte blir chockad över hur tungt det är då jag kommer ut på banan igen. Så just nu är jag väldigt tacksam över att snart få åka till värmen och kunna njuta av utomhuslöpning. Och den mentala återhämtningen man får av löpning, den får man ju ändå bara då man är utomhus. Och samma sak gäller frihetskänslan. Och syre.

Jag skaffade ett par lyftarskor åt mig ett par veckor innan jul. Jag har alltid tänkt att det bara är de som lyfter riktigt tungt som behöver såna skor. Jag hade fel. Styrketräningen känns så mycket bättre med stabila skor. Så skönt att inte behöva lägga all fokus på hur jag har vikten på fötterna. Rekommenderas åt er som styrketränar, även om ni är löpare och inte har så häftiga vikter på stången.

Läste för övrigt att 2017 var första året någonsin som ingen dog i reguljärflygtrafiken (dvs ingen av ca 4 miljarder passagerare (om mina hemliga källor (kvällspressen) är korrekta). Jag har överlag börjat komma över min flygrädsla, men såna där besked tar jag alltid emot med tacksamhet. 

Jag har precis varit på gymmet. Tänkte att söndageftermiddagar brukar vara ganska lugna. Glömde att det är första veckan i januari och fick ställa mig i kö som alla andra. 

Och förresten. Det är vinter nu. Bara vrister-säsongen är förbi för länge sen. Nu är det strumpor som täcker vristerna och/eller benvärmare som gäller. Så fint är det inte att visa en hudrand längs vristen att det är värt att riskera sina hälsenor. Speciellt inte om man är löpare. 

Jag har fortfarande seriösa problem med instagram. Klarar inte av flera rumpor och sponsrade energibars. Trodde vi hade kommit till ett skede där det var inne att vara sig själv och inte göra som alla andra. Tydligen är det inte så längre.

Nåväl. Då jag blir upprörd är det dags att sluta, det har jag lärt mig! 

Sandra

Ps. Tänkte börja anstränga mig med att få in lite bilder i min blogg men eftersom jag inte blir bra på selfies och inte har någon fotograf med mig på träningen så har jag inte så mycket att bidra med den här veckan. Men förhoppningsvis efter Teneriffa!

Ladda fler

Mest lästa just nu



Följ oss

Loppkalendern

20 okt
Stockholm
20 okt
Södertälje
20 okt
Växjö Löparklubb
21 okt
Skövde
21 okt
Haninge
Se alla våra rekommenderade lopp

@runnersworldswe

Få vårt nyhetsbrev!




Boka in en fullmatad träningsdag med Lisa & Mårten den 18:e mars!

Söndagen den 18:e mars bjuder vi in till en maxad träningsdag tillsammans med Lisa Beskow och Mårten Nylen. Det blir inspirerande föreläsningar, varierande träningspass, lunch och en sportväska med goodies från Sportamore. Boka din plats redan idag!

Så maxar du din upplevelse

Läs tidningen digitalt - överallt

Alla aktiva prenumeranter får tillgång till den digitala utgåvan - läs när och var du vill!
Läs digitala utgåvan Fler nummer av Runner's World

Håll koll med vårt nyhetsbrev

Regelbundet skickar vi ut ett nyhetsbrev med uppdateringar och nyheter.

Utnyttja dina förmåner

Träningsdagbok

Vi valde att samarbeta med Shapelink.com när vi byggde vår kraftfulla träningsdagbok. Den innehåller allt du kan tänka dig i statistikväg och givetvis importmöjligheter från Garmin, Nike+ och Polar. Som prenumerant på Runner's World får du automatiskt guldmedlemstatus i vår träningsdagbok. Det innebär utökad funktionalitet av dagboken. Till Träningsdagboken